Fick idag beskedet att en ung underbart glad och positiv människa har lämnat denna jord. Det är så orättvist så jag finner inte ord. Hon var alltid så rolig att möta på agilitytävlingarna för hon sken alltid och då menar jag ALLTID upp och pratade en stund. Men sen en dag på SM ett år ville hon prata lite mer enskilt. Hon visste ju att jag hade gått igenom en svår tid med bröstcancer med flera operationer, cellgifter, strålningar etc och hon ville veta mer om det och berättade även då att hon också hade fått det. Att stå där och prata med en nybliven mamma som har sin lilla efterlängtade bäbis i vagnen och samtidigt ska behöva gå igenom något så tufft som bröstcancer tog hårt på mig, det kändes redan då så orättvist, varför kunde hon inte bara få njuta av sin lilla son?? Men vi har pratat en del sen dess och båda har varit positiva och överens om att besegra denna sjukdom. Men så idag kom då beskedet att Jessica hade förlorat kampen och jag blev så ledsen, så tom, tänk vad orättvist det kan vara ibland. Jag har gått och tänkt hela dagen på nära och kära, på hundarna och framförallt på en liten kille som har mist sin underbara mamma och på allt kämpande från Jessicas sida, ja som jag sagt tidigare det finns inte ord.
Vila i frid Jessica jag kommer aldrig att glömma dig
Men nu gråter jag IGEN!
SvaraRadera