Många tårar....

Det har varit tufft för hela familjen på sista tiden. Något som vi nästan inte trodde kunde hända har hänt. Fellow som snart skulle fylla 13 år har alltid funnits känns det som. Jocke var 7 år och Calle 5 år när vi åkte till Skåne och köpte denna underbara hund. Hampus skulle födas 3 år senare. Ja, detta är hunden som grabbarna helt enkelt har växt upp med och som har lärt både dem och mig så otroligt mycket. Han har alltid ställt upp, gjort sitt bästa, funnits där som världens bästa kompis och vän. Han låg alltid först på promenaderna och visade vägen, spelade ingen roll hur jag gick så visste han hela tiden vart vi skulle. Tävlingsmässigt har han varit helt underbar och meriterna kan ju tala för sig själv. Han har lärt upp alla tre grabbar i agility, han har varit deras första tävlinghund. Jocke och Fellow var ett radarpar och det är helt klart Fellow som har gjort att alla tre idag tycker agility är så himla kul. Vi har gång på gång sagt att man kan inte tro att han är så gammal, han var pigg, glad och galen även på äldre dar. Den 21 oktober tävlade han agility KM med Hampus och veckan efter var han hur pigg som helst. Men på fredagkväll den 26 oktober ville han inte ha kvällsmaten, istället började han kräkas och blev allmänt hängig. Vi har en helt underbar veterinär som vi får ringa och komma till dygnet runt. Men trots medicinering etc så var Fellow väldigt hängig och låg bara med oss i soffan, strävade på och viftade med sin svans trots att han var så dålig. Grabbarna hade höstlov så det fanns alltid någon som satt hos honom. På tisdagkvällen blev han dock sämre och vi beslutade då att han skulle få somna in. Vår allra bästa Fellow, det finns inte ord.

 

Vi har suttit och pratat mycket om allt Fellow och vi har varit med om och det är helt otroligt vad en hund kan betyda för en familj och vilka vändningar det kan ta. Många tårar har fallit men nu har vår bästa vän det bra och himlen är en stjärna rikare. Vila i frid älskade vän och tack för all glädje och kärlek du har gett oss!